Som när man känner sneda blickar mot sig och man bara vill be folket sjunga ut. Jag är inte rädd för kritik, så länge jag vet om den. Jag bara hatar att inte veta vad felet är. Sedan är det en viss skillnad i att inte gilla umgänget, och att inte gilla hur man själv känner sig i det. Bara en tanke.

Men idag är jag kulturell och går på teater. Inte av fria viljan, utan i studiesyfte. Teateranalyssyfte.