Lill-lördag?



an empty man is full of himself

För fan.

Är det något jag inte klarar av så är det när oprofessionella människor får mig att hamna i dålig dager på väldigt lösa grunder. Formella jävlar som ska vara så förbannat rediga att hälften varit för mycket. Osympatiska och bara iskallt rättrogna - som att vi är varelser utan gråzooner, TV-spelsfigurer som får en smäll när det blir fel och en guldstjärna när det blir rätt. Jävlar som vill glänsa på andra människors bekostnad. Idioter, som jag aldrig någonsin ens kommer försöka förstå mig på.

Behövde bara få ur mig det.

En (nästan) vanlig lördag med pingviner i skottsskogen.

Igår kväll bad jag en bön. Inte för att jag tror att det finns någon gud, och inte för att jag tror att böner hade blivit hörda om det nu mot förmodan skulle finnas en (eller fler?). Men för att jag är en sån som tänker att man ju aldrig vet - så för säkerhets skull. 
Det var den där helvetes grammatiken igen. Omtentan var idag, och jag hoppas verkligen att jag satte den. Hoppas jag ska få lägga den bakom mig för att kanske plocka fram den vid något senare tillfälle, när livet och tillvaron är i sån harmoni att man gör det av fria viljan. För att det är roliga att lära sig saker, kunna saker. För det vill jag verkligen tro att det är. När man har orken.



Nu tickar klockan mot midnatt och mina ögon går i kors. Jag har haft några extremt stressiga dagar, både psykiskt och fyiskt, och jag har några till innan jag kan pusta ut ordentligt.

33.


Tack, för att ni stannar hemma och kurerar er när ni är sjuka.

Människor är förmodligen inte bättre eller sämre än varandra, bara olika. Vilket jag tror de flesta håller med om tills det kommer till en själv. Jag brottas fortfarande med känslan av att vara dum i huvudet.
Men egentligen, när man säger något betyder inte det att man menar det till hundratio procent och fullt och fast tror på det som en teori som inte kan vara fel eller behöva kompletteras med ett annat tankesätt. Man bara testar sina tankar i ord. Ifrågasätt det gärna, men klandra ingen. Få inte någon att känna sig dum över det den sagt.
Iallafall fungerar jag som så, att när jag öppnar käften så testar jag mina tankar. Hör hur de låter, ser hur de bemöts. Ibland märker jag direkt att det lät bättre i huvudet, ibland behöver någon fråga mig om jag verkligen menar så som denne uppfattat det. Ibland behöver jag att någon kommer med ett annat perspektiv för att jag ska förstå min egen tanke eller inse att jag egentligen inte tyckte som jag sa. Det måste väl vara okej?




För övrigt känner jag mig lite småsur på människor som vistas bland folk när de är sjuka. Många, bland annat jag, smittas otroligt lätt av alla möjliga typer av virus. Så jag tycker faktiskt att man ska hålla sig hemma när man är sjuk, även om man känner att man orkar vara ute. Åtminstone om det inte är något jätteviktigt man inte kan missa, som en anställningsintervju, examination eller kanske ett möte med kungen? Vad vet jag. Men jag tycker faktiskt det är lite egoistiskt att gå till jobbet eller skolan och smitta ner folk bara för att man själv tycker det är tråkigt att vara hemma. Bättring folket! 

Så. Huskur mot förkylning, någon?

Grundskoleminnen ♥







those who can't do - teach

Så här är det. Tanken att jag kommer bli en skitdålig lärare har etsat sig fast i skallen på mig. Jag känner mig korkad. Okompetent. Och idag för första gången sa jag det högt, till hon som förstått att allt inte stod rädd till. Som dessutom en stund senare presenterade mig som "bröllopsfotografen", vilket klingade betydligt bättre i mina öron än "lärarkandidaten".
Så nu har jag smakat på orden. Jag vill inte bli lärare längre. Trasslet är inte mindre kaotiskt, men jag behövde det där samtalet för att komma ur tankebubblan och kunna se på situationen med andra glasögon. För vem försöker jag lura - mig själv, eller alla de som beundrat mig för att jag var arton år och redan "visste vad jag ville"?

Not a bad hair day



Tar sovmorgon. Bestämmer mig för att idag är en bättre dag än igår. Funderar på en andra tatuering (se bild). Funderar på att ta bort min första. Förbereder mig för dagens lektion. Kanske överväger att gå och lägga mig igen...

Är man snygg så löser sig det mesta.

"Jo, visst tycker vi synd om flickan som tvångsmatas på sjukhuset men vi förstår varken henne eller pojken som misshandlade sin bäste vän. Det vi ser är att tjejen på reklampelaren är enormt snygg, eller hur?"



Tummen upp för kurslitteratur som flikar in intressanta debattartiklar i texten - tycker jag som alltid brunnit för skönhetsidealsfrågan. Men den här gången låter jag texten i bilden tala självständigt, jag är för trött idag.

dont love me, i want to be free

Nåväl. Min Alla hjärtans har inte varit särskilt mysig, bara lat. Istället för att plugga (inför morgondagens examination) har jag kollat massa One tree hill avsnitt och nätshoppat. Men jag klagar inte, såna här dagar har alltid varit högt uppskattade för mig. Nu ska jag bara ägna natten åt plugg...

KAN DEE | KAN DEE | THOMAS SABO | CHEAP MONDAY

Därför skyr jag inte alla hjärtans.

För några år sedan skrev jag ett inlägg, precis detta datum, om varför Alla hjärtans dag bara är ett kommersiellt jippo och inte borde firas. Sedan dess tycks min åsikt om dagen i fråga ha förändrats från år till år. Jag kan förstå varför vissa människor skyr dagen med argumentet att kärlek och uppskattning borde vara något genomgående året igenom. Men jag förstår inte riktigt de som anser att det råder någon "hysteri" kring dagen, för jag har aldrig märkt av någon sådan. Att par går ut och äter middag och/eller ger varandra presenter är väl ingen hysteri? Bara en gest för att visa att just idag är det vi och vårat förhållande som prioriteras högst, vilket inte är en självklarhet alla dagar. Men bara för det betyder det inte att det bara behöver ske en gång om året. (Hmm, vid närmare eftertanke tror jag att förra årets alla hjärtans-inlägg såg ungefär likadant ut - kanske är jag inte så velig som jag ibland vill tro).



Nåväl. Idag har jag ingen partner att visa min kärlek och uppskattning till, och min familj och mina närmsta vänner är på milslånga avstånd. Men jag vet att de flesta utav er iallafall läser min blogg (vilket egentligen är anledningen till att jag ens har en) så jag vill passa på att delge er informationen att jag älskar er över allt annat. Jag vet att jag kan vara en riktig pessimist och tycka att livet är skit, men när jag samlat mina tankar kommer jag alltid tillbaks till att livet är så jävla fantastiskt fint tack vare att jag har er. Min mamma, min storebror, min lillebror, min lillebror, min storasyster, min morbror och alla fina vänner.

10 musikfavoriter just nu


begin each day as if it were on purpose.




Jag har varit på arbetsintervju idag. Det gick kasst. Så jag bestämde mig för att skjuta upp choklad-stoppet några dagar. Mmmmm, marabou sensation cookies cream sitter jäkligt fint ihop med en stor latte. Nästan lika fint som att besöka min favoritplats i bra sällskap och bästa möjliga väder. Men det var igår. Idag är en grå dag, bildligt och ordagrant talat.

lördaglördaglördag

Och dagens? Det var skönt med en morgontur i löpskorna. Finns det något bättre tillstånd att strukturera upp sina tankar i än mitt i ett endorfinrus? Nästa gång skippar jag dock fåfängan och drar på mig pannbandet. Förhoppningsvis imorgon. Jag har börjat lägga på mig vikt, och jag trivs bäst med mig själv i gränslandet mellan normalviktig och underviktig. Hur dumt det än må låta.


Mer idag? Kungälv var fint, och trevligt. Men för kallt för fingrarna att hålla kameran. Tyvärr. Och Foo fighters i lurarna på bussresan hem gjorde dagen fullbordad. Och latten och chokladen som väntade mig hemma. Sista chokladen, för övrigt. På ett jädra tag...

Fönstershoppar med remby.


Letar inspiration till mitt andra liv.


Jag känner mig lika korkad idag som igår, och som alla andra dagar jag spenderat innanför universitetets väggar. Men jag har kommit fram till att det kanske lätt blir så när det livet man har valt egentligen inte är något för en själv. På nåt vis. Men jag kommer inte hoppa av min utbildning, jag vill bli lärare. Det är bara känslan av att jag inte är som alla andra, vilka är så mycket bättre på precis allt. Samtidigt som jag tycker att mitt eget sätt att vara är okej. Vilket förmodligen är orsaken till att jag känner mig så sjukt konstig. 

Kanske borde jag börja varje inlägg med "kära dagbok". Eller faktiskt skaffa mig en. Mina tankar kan vara nog svårförstådda t.o.m för mig själv, så hur kan möjligen någon annan människa förstå?

fly on the wings of love



self-respect knows no considerations

Kommer hem, tänder ljus, tar en latte. Kollar fb. Skalar en banan. Funderar på varför jag alltid känner mig så jävla korkad i andra människors närvaro. Och varför jag tystnar när jag inte blir hörd, istället för att prata högre, tydligare eller bättre. Som jag alltid gjorde förr. När jag var stor, och vågade ta plats. Märkligt det där, hur själen verkar krympa när man känner sig så sjukt missplacerad. Som att alla spelar samma spel medan jag själv aldrig riktigt fattar reglerna.

Någon som förstår?

mmmmmmonday

Helgens verk är färdiga! Jag är grymt nöjd, och väldigt tacksam för modellerna som ställt upp. Lovi som utan varken tvekan eller protester drog av sig kläderna trots risken att någon faktiskt kom in i studion (med en kropp som den finns väl å andra sidan ingen anledning att blyga?) och Jas som åkte ända från Falköping för att agera porträttmodell - åt en främling! Det var min första, men förhoppningsvis inte sist, plåtning med henne och jag står fortfarande lika fascinated by her stunning beauty.

Tacktacktack
Ni får en dröm att komma lite närmre verkligheten.

Och på tal om den. Verkligheten. Det är måndag och jag är tillbaka i lyan. I Göteborg, på lärarutbildningen. Med en liten besvikelse i att jag inte lever ett fancy liv med en egen fotostudio, men samtidigt med sjukt mycket visioner om framtiden. Ja, nu när jag dessutom blivit inringd till arbetsintervju och kanske snart får en extra inkomst. Vilket i sin tur kan ge mig en bättre kamera, och pssst! Nämnde jag att jag blivit erbjuden att fota en klasskompis bröllop i sommar? Livet känns bra.

JASMINASERBIC


120203



JASMINASERBIC


Who am I?

TOBIASSJÖSTRAND



Efter fem timmar i fotostudion med fem olika modeller har jag 746 bilder att ägna helgen åt. Och herren min skapare, vad nöjd jag är.

Lycka!

portrait.




Jag förbereder morgondagens fotoshoot med att fulladda kameran, sno inspiration från andra fotografer och photoshoppa gamla bilder. Och ta-daa! Resultatet blev ju faktiskt jävligt OK, skulle jag vilja säga. Att jag inte gjort något med dessa bilder tidigare? Skumt.

För övrigt är det få gånger jag uppskattar min dator så mycket som jag gör just ikväll - efter att den slagit i backen med en jädra smäll och jag bett sju gånger till gud innan jag vågade starta den igen för att se om den överlevt. Tänk om ALLA mina bilder hade försvunnit? Då hade jag inte längre vara en hel människa, det vill jag lova.

1 februari idag?

Faktumet att tiden går så skrämmande fort fascinerar mig lika mycket varje gång insikten slår mig. 


Hur kan man möjligen avsluta en dag bättre än tillsammans med en blivande musiklärare?